etwo

En intensiv pingismatch spelas på kvällen mot poeten. Tom gymnastiksal, målmedvetna slag och ett nedsläckt gym på övervåningen. Halvtaskigt ljus och i ena änden av salen scenen redo för skådespel. Ett ekande, tomt ljud mellan väggarna efter varje slag vi slår. Som scener ur en film. Poeten vinner, han har blivit riktigt slipad den senaste tiden, poeten.
   Poeten pratar mycket om pingis som en slags terapi. Vi liknar det vid dans och rytmik fast vi hör hur ihåligt det låter. Slagen ekande det enda som hörs en stund. Spelar som terapi, för att få vara i stunden för en kort sekvens. Alltid är allt innan och sen. Det som ska bli någon annan gång. December kommer plötsligt, när mörkret är som mörkast och inte ens alla de tända ljusen förmår lysa upp de påpälsade byborna.
   Advenstid och det gäller att vara på tå. De utför sina sysslor, gör sitt bästa. Pyntar och gör fint. Traditioner som ger trygghet, färger som känns igen och kommer tillbaka. En julstjärna i ett fönster på andra våningen som påminner om något. Tar mig alla år tillbaka på en kort sekund. Den blinkar till.
   Ibland kan allt hända på ett år och ibland händer ingenting. Tid som rymmer mer än man sedan kan minnas. Sent, sent om natten ligger byborna vakna, de minns, drömmer och glömmer. På morgonen är saker mer som de ska vara, då är tvivlen väl undanstoppade. Gömda i stela leenden och fyllda kundvagnar. Snart är det ett nytt år igen och då är allt åter möjligt igen, alla får en chans till att göra om och kanske rätt.