etwo

I ett litet rödmålat uthus, någon slags samlingslokal, på den nedlagda skolan repar ett band. Byns enda band, känns det som. Bas, trummor och gitarrer. Ett dragspel. Precis intill järnvägen, i det kompakta mörkret brinner några få glödlampor inne i stugvärmen över byns enda band. Kanske drömmer de där inne, kanske är de unga, kanske har de stora ambitioner. Det vill jag tro i alla fall, där jag går förbi på den i övrigt öde kvällspromenaden. Målar upp en egen bild av deras musikdröm som ska leda dem iväg och ut till städerna och världen. Tecken på liv efter en timme av tomma gator och svagt upplysta hus. Mysbelysning och halvtaskig teveunderhållning. Det är vardagskväll i byn och då rör de sig inte utanför sina revir i onödan, byborna. Utom byns enda band som repar den här tisdagen. I mataffären försöker någon sälja mobilabonemang och ingen är intresserad. Jag undviker ögonkontakt med försäljaren och slipper undan. Är annars så bra på att hamna i situationer med försäljare som jag sedan inte kan ta mig ur.