etwo

nils jönsson skriver om vardag, drömmar, samtiden och minnen ur olika synvinklar.

Paul Auster-pingis

Publicerad 2012-04-19 15:41:03 i Allmänt

Veckan passerar och sakta men säkert blir allt som det ska igen i byn. Alla kommer tillbaka och gör det för några veckor till. Det är slutspurt med allt känns det som. Ingen tid och ingen idé fast det kanske mer än någonsin är just idé att förvekliga det man gått och tänkt på. Vi ser en och annan illusion krossas, går till det lokala haket och ser en halvlek fotboll, bänkar oss för finalhockey i vårkvällen. Gotlands egen Johan Larsson är så bra att det är vackert. Trodde aldrig jag skulle förstå mig på hockey på det sättet, men den här vårkvällen är det berörande på ett förblyuffande sätt.
   Det doftar lite av vår fast den verkar vara långt borta fortfrande. Gräset har kvar sin gråbruna nyans och ser inte alls ut att vara alls sugen på att ta hand om lekande barn, utrullade picknickfiltar eller brännbolsmatcher.
   Sticker iväg till Berlin ett litet tag fast det är mycket att stå i egentligen. Det blev en kort resa på några dagar den här gången. Det mesta var sig likt. Det var ett tag sedan sist, men bortsett från en del nyöppnade ställen och att det var lite kyligare i luften än vid min senaste visit så var allt som jag ville att det skulle vara.
   Att rulla från flygplatsen in till stan kisande i morgonsolen för med sig en befriande känsla som räcker långt i sig. Det är vår på riktigt och precis så långt avstånd till slutspelshockeyn som jag behöver. Partymänniskorna och pigga morgonjoggare kantar Berlins söndagsgator och efter några timmar känns sceneriet plötsligt bekant och inte överraskande alls. Bror och jag äter på uteserveringar, tittar i fotoalbum, besöker en klubb och försöker agera något slags bollplank åt varandra under tiden.
   Vi snackar om framtiden och lite om New York.  Det blir en pingismatch i parken på ett av alla cementbord i stan och det enas vi om har lite av just en New York-känsla över sig. Jag tar en klunk öl och förklarar vid bordet att jag föredrar ett enkelt och rakt spelande. "Paul Auster-pingis", konstaterar bror genast och ett yvigt resonemang kring detta följer. Enkelt men med höga toppar och bra kvalitet, det kommer vi fram till är tydliga kännetecken för så kallad Paul Auster-pingis. Så mycket mer än det kommer vi inte fram till när det gäller ämnena vi hinner avhandla. En uteservering, mycket resonerande och få slutsatser. Med den scenen skulle den korta flykten till Berlin kunna beskirvas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela