etwo

Radion håller mig sällskap som en vän som lyssnar. Stänger dörren en stund och gömmer mig. Radiorösterna håller mig försiktigt i handen, tröstar, men säger inte mycket av värde egentligen. Ljudet är lite brusigt, men stämningen i studion så lågmäld och konstruktiv att det gör mig lugn ändå. Tryggheten i en halvbrusig land och sjöväderrapport på ettan tio i tio är det få andra än ni som förstår. Vi skrattade alltid åt honom, den lite äldre med den roliga dialekten och analyserade noga uppläsarnas röstförmågor. Vi härmade och ni skrattade åt oss ibland. Ett stilla vaggande mot sömn och en ny dag med nya chanser. Sommarkvällar och vinterlägenheter med väderleksrapporter som bakgrundsljud. 
   Det finns fina i små rutiner i vardagen som blir till något att hålla stadigt om sen när allt inte är så organiserat och enligt mallen. Det går alltid att plocka fram de där rutinerna. Ovetskapen om hur mycket man kan påverka andra gnager, önskar att jag ibland kunde förstå lite mer. Ständig flykt till annat platser behöver inte vara den rätta vägen.
   Ibland, när saker går snett och inte stämmer med hur man tänker sig dem är det så fint att kunna gå tillbaka några steg och hitta det man trodde på en gång. Men när man packat upp allt, kommit till rätta och hittat det, vad gör man då? Finns det ännu saker kvar att uträtta?
   Skruvar ned volymen några steg på bilradion fast det är fredag för det blir för skrikigt för min smak. Sedan byter jag kanal i smyg och undrar en stund om du tyckte det var för gammalmodigt gjort för din smak.
   Dagen efter sitter jag och bror på en balkong i Arvika och har det ganska bra. Aprilkvällen är kylig men det är en sådan där kväll när man liksom är varm ändå.