etwo

Känd dokumentärfilmare på plats i skolan för föreläsning och filmvisning en dag. Temat är konflikten mellan Israel och Palestina. Hans film är fantastik. Belyser konflikten på gräsrotsnivå. Efteråt är det frågestund. Någon frågar dokumentärfilmaren i vilken utsträckning andra länder verkar i Mellanöstern för att förklara för Israeler och Palestinier ”hur det egentligen är”. Dokumentärfilmaren vet nog först inte vad han ska svara. Han är tyst en kort stund och ställer sedan motfrågan: ”Hur är det egentligen då?”
   När vi i Sverige ser på konflikter och oroligheter utomlands är det lätt att vi ställer oss bakom katedern och får en förmyndarattityd. Vi får ibland en tro på att de värderingar Sverige och Skandinavien står för är mallen och det riktiga, det resten av världen också borde rätta sig efter. Pekpinnar och viktiga miner.
   När Grekland är skuldsatt och i kris står Jan Björklund i teve och säger att det är de själva som satt sig i krisen. Att övriga Europa nu i efterhand ska ta ansvaret och gå in och hjälpa Grekland och de andra länderna med ekonomiska problem. Jan Björklund ser inte hela bilden, han väljer att blunda för delar av historien och blir på något sätt symbolen för hur vi i Sverige ibland tänker. Vi sköter vårat och andra borde kopiera vår modell. Jan Björklund förespråkar valutasammarbete, och säger i teve att han gör det för att Euro-länderna nu tillsammans kan hjälpa Grekland. Sammarbete är bra, som han säger. Han nämner inte att Greklands problem till stora delar handlar om ohållbara låneutbetalningar från Euro-länderna till ett land på ekonomisk nedgång. Att i ena stunden hylla sammarbete och i nästa stund peka ut Grekland som ett problemland är dubbelmoral. Det visar på hur bräckligt ett så här omfattande ekonomsikt sammarbete är.
   Vi skulle då och då behöva någon som berättade hur det egentligen är. Hur saker hänger ihop. Att Sverige är ett land bland andra länder. Att vi är beroende av utvecklingen i andra områden. Inga läsplattor, smarta telefoner eller hemlevererade matkassar kan göra oss oberoende av andra människor och nationer. Fast vi ibland inte vill tro det så är vi fortfarande beroende av andra människor, mänsklig kontakt och samarbete. Euron och ekonomsikt samarbete är inte enda sättet att agera med andra länder på, även om Jan Björklund gärna får det att verka så.
   Sverige är som bekant effektiviserat till tusen, städat, hälsosamt, prydligt och högteknologiskt på alla sätt och vis. Och det är ju bra. Men kanske finns det även andra värden att se till. Kanske finns det andra mått på välfärd bland människor. Det borde någon berätta för oss, få oss att öppna ögonen och se de sakerna. Någon borde kanske komma till oss och verka för att förklara för oss ”hur det egentligen är”