etwo

På morgonen väljer han den fula, men mycket varma vinterjackan innan han går ut i gryningskylan. Allt och alla är kalla och frusna, alla ligger på förvaring i olika frysfack. Sommarens lek och glädje finns konserverad och noga datumstämplad. Den fula men varma jackan klär honom inte alls. Den gör honom till en kompromiss och en högstadievalpig tonårsfigur. Att bli vuxen är till stor del att kompromissa, att göra avkall på det man egentligen vill. Anpassning och svåra val styr den vuxne.
   Drömmarna om det viktiga, viljan att förändra världen och alla de stora visionerna blir svårare och svårare att skymta hos den vuxne. Praktiska men fula jackor, plastiga leksaker och frusna köttbullar i stora förpackningar döljer så lätt de där sakerna, lägger sig i vägen och vill så förtvivlat gärna få den vuxne att passa in i vuxenmallen. Kompromissar man tillräckligt mycket och fredagsmyser tillräckligt många gånger per år slinker man utan problem in i vuxenmallen och gosar där bekvämt ned sig. Det är svårare att ta sig ur fredagsmys-soffan när man väl hamnat på plats i vuxenmallen.
   Han ser plötsligt sig själv utifrån, en målad bild av honom på väg att halka ned i vuxenhålet och känner sig som handlingsförlamad. Grannen dörren bredvid hans spelar piano så fantastiskt vackert, en vän skickar en låt och en annan skriver poesi som rör honom till tårar. Kaffe, snygga, blanka skor och en ambition om något annat än det där flottiga fredagsmyset dyker upp som möjliga räddare i nöden när insikten når fram. Ambitionerna i honom sliter hastigt av honom den fula men varma jackan. Sedan tar de ett hårt tag om hans fötter och släpar bort honom en bit ifrån den där vuxenmallen. Han blir liggande, räddad till den rätta sidan, men lite mer frusen än innan.