etwo

En väldigt långsam marslördag åker jag buss fram och tillbaka till en grej jag ska göra. Bakfulla medpassagerare kisar i vårsolen, undrar över vad som egentligen hände i går och bär mjukiskläder med varierande stolthet och kvalitet. Bussterminalen osar av varmkorv och helgångest. Terminalbyggnaden är de ensamma männens egna paradgata.
   Två män intill mig på den smutsiga bänken i vänthallen presenterar sig tafatt för varandra. Den ena har kört crossmotorcykel i Kanada en gång i tiden, säger han. Den andra har ett mer oklart förflutet, vad han har åstakommit berättar han inte för crossföraren. Den andre hostar upp lite slem medan crossföraren säger att han har gjort en jäkla massa olika saker i livet. Den andre kontrar med att han nyss varit och kollat in bokrean nere på Bokia. Han avfärdar helt rean som koncept och säger till crossföraren att det bara var en massa biografier och sådant trams. Crossföraren nickar och berättar att han varit på second hand och handlat kläder.
   Den andre hostar till lite och skrockar sedan belåtet och säger att han verkligen hoppas att de tvättat alla kläderna innan de hamnar på galgarna i butiken. Crossföraren blir tyst en stund där på bänken. Han tittar ned i marken och sätter sig tillrätta på bänken. Den andre kliar sig på näsan och verkar nästan lite orolig över att han sagt något plumpt till sin nyfunne terminalkompanjon. Han tittar åt ett annat håll och frågar crossföraren, efter en stunds stel tystnad de två männen emellan, vad han tror om OS i London. Finns det några svenska medaljhopp? 
   Sedan blir det dags att gå ombord på bussen. Den är blå och går till Bengtsfors står det på en skylt längst fram i bussen. Jag är först ombord av de tre ensamma männen som suttit på terminalsbänken. Efer mig går crossföraren ombord och betalar sin biljett till tonerna av en gammal dänga han har som ringsignal på mobilen. Han verkar sur när han svarar. Den andre kommer inte med den här gången. Han försöker betala med ett kort av diffus sort och nekas av chauffören. Den andre hostar till lite och lommar in i terminalsbyggnaden och sätter sig på bänken igen. Men han kommer igen.