Malmö
Jag går upp tidigt och besöker Malmö över dagen. Tåget susar fram snabbt, matsäcken är snart slut och alla som åker med det här morgontåget verkar studera till något väldigt viktigt. Det pratas tentor och lärarhistorier i varje vrå av vagnen.
Ett par platser bort sitter en kille som med gotlandsdialekt och frågar sig varför alla på landet inte bor i villa. Han säger till sina kompisar att han inte ser poängen med radhus eller lägenthet på mindre orter. Han och kompisarna pluggar på KTH och studierna verkar gå ganska bra för dem. De ska åka till Danmark på något möte av vikt, och hoppar alltså inte av i Malmö.
Det passar däremot jag på att göra och står snart snart handfallen inför staden. Äter omelett till lunch med två gamla hjältar på en hörnkrog och kommer på mig själv med att trivas ypperligt.
Pulsen, energin, ställena, Malmö är nog en stad att räkna med. På ett fik jag stiger in på står en chef jag hade en gång och sorterar kaffepåsar. Ett sammanträffande, åren är plötsligt utraderade och jag får något slags behov att berätta om allt som har hänt. Småprat och några skratt senare är det dags att gå till plattformen en våning ned på stationen. Rullar norrut igen med känslan av att jag kanske inte behöver vänta så länge med att resa tillbaka igen.
Dagen efter går jag en stund efter gryningen till dagsverket. Går förbi bilaffärerna, den gula macken, undviker den stora vattenpölen på ängen, passerar Lidl-butiken, svänger vänster vid Motala trafikskola och tittar på armbandsuret vid hamnen. Motala är också helt okej på våren.
Ett par platser bort sitter en kille som med gotlandsdialekt och frågar sig varför alla på landet inte bor i villa. Han säger till sina kompisar att han inte ser poängen med radhus eller lägenthet på mindre orter. Han och kompisarna pluggar på KTH och studierna verkar gå ganska bra för dem. De ska åka till Danmark på något möte av vikt, och hoppar alltså inte av i Malmö.
Det passar däremot jag på att göra och står snart snart handfallen inför staden. Äter omelett till lunch med två gamla hjältar på en hörnkrog och kommer på mig själv med att trivas ypperligt.
Pulsen, energin, ställena, Malmö är nog en stad att räkna med. På ett fik jag stiger in på står en chef jag hade en gång och sorterar kaffepåsar. Ett sammanträffande, åren är plötsligt utraderade och jag får något slags behov att berätta om allt som har hänt. Småprat och några skratt senare är det dags att gå till plattformen en våning ned på stationen. Rullar norrut igen med känslan av att jag kanske inte behöver vänta så länge med att resa tillbaka igen.
Dagen efter går jag en stund efter gryningen till dagsverket. Går förbi bilaffärerna, den gula macken, undviker den stora vattenpölen på ängen, passerar Lidl-butiken, svänger vänster vid Motala trafikskola och tittar på armbandsuret vid hamnen. Motala är också helt okej på våren.