etwo

Efter frukost, nyheter på teve, ett par farväl och en runda till sjön har jag släpat upp resväskan till kontoret. Nu står den och stirrar på mig och vill nog helst av allt komma iväg. En dragkedja har gått sönder, men annars är den gamla jätteväskan intakt.
   Solen värmer fast det är långt innan åtta och alla får nog nypa sig i armen för att kunna ta in det faktumet. Det är lite svårt att komma igång med fredagens arbetsuppgifter. Det är en sådan där fredag när det verkligen är fredag. Man har redan kopplat ifrån fast det är lite för tidigt för det.
   Pratar en stund med hon som planerar tidningen en stund istället för att ta tag i mina åtaganden. Vi berör bland annat Motalas klubbscen och orerar om varför Morrissey ibland kan bli lite för mycket. Vi kommer inte fram till så mycket.
   I går sa hon att jag borde sluta dricka så mycket kaffe hela dagarna. Ett råd för att uppnå en bättre hälsa. Nu har jag tagit till mig det rådet och driver en egen, tyst kamp mot den ädla drycken. Har inte druckit en droppe på ett drygt dygn. Lider utan att säga något. En svag, men konstant huvudvärk håller mig sällskap i kampen. I morgon får den vara över, det känns inte värt uppoffringen.
   Nästa: Hallsberg.