etwo

Anländer ganska sent precis som det brukar vara när det gäller hemresorna. Fredagskväll på fredagsfull färja med ganska många halv eller helberusasde medpassagerare. Det verkar, utan att jag lagt märke till det innan, ha blivit rutin att inmundiga alkohol av olika sorter när man ska åka färja till Gotland. För varje Gotlandsresa jag gör verkar det som om de simmiga blickarna och ihåliga skratten bara blir fler och fler. Vill minnas att det fanns en tid när hett kaffe i plastmugg, pyttipanna och dammsugare var det enda som konsumerades i salongerna ombord. Men så kanske det aldrig har varit egentligen. Det kanske bara har varit min egen illusion av resandet över Östersjön. Nu finns i alla fall lyxiga räkmackor och dyra viner till hands för passagerarna och det finns säkert många som tycker att det bidrar till reseglädje.
   Ser livbåtarna upphängda utanför fönstret och funderar en stund på vad som skulle hända om en olycka eller incident skulle inträffa under överfarten. Jag känner mig som 100 och några fler år som ens gör de reflektionerna under en fredagkväll som denna. En påse blandgodis lugnar nerverna som skakats om av olyckstänkandet. Gubbgodis, vet jag en journalisträv som kallar just den här sorten.
   När vi kliver av båten är ett grabbgäng ivriga att komma av först. De är lite förfriskade och springer nästan över en äldre herre som är så pass berusad att han har svårt att stå upp. Den äldre herren har en mycket tung och otymplig ryggsäck hängade på ryggen men återfår ändå balansen efter grabbgängets framfart. Medan grabbarna rumlar vidare mot bagagebandet och vänthallen turas de om att med någon slags pinne peta på andra passagerare som också är ivriga att komma av först. De andra passagerarna låtsas inte om det stimmande grabbgänget.
   I hamnen hämtar Jim upp för uppdrag som kvällschaufför och efter ett bilbyte och tankning är vi redo för resa österut över ön. Vi rullar genom mörkret och möter knappt någon på vägen hem. En stor chipspåse, bilradion avstängd och en mängd ämnen att avhandla gör att milen inte riktigt räcker till. Det brukar vara så numera, men nu blir vi nästan grannar för ett par veckor och det var onekligen länge sedan sist. Tevespel och fotboll på teve står som enda punkter dagordningen.
   Chaufförs-Jim tackar artigt nej till fars erbjudande om nattkaffe, tar istället några djupa klunkar energidryck ur en stor burk, en näve av lökchipsen och rullar sedan lugnt hem igen genom natten. Det är lite så han jobbar, Jim.